Annons

Mötesplatsen

  • Snart midsommar! Jösses vad tiden går fort!!
    profile 2 dagar sedan
  • Hej,
    Det här var bra att du tog upp.

    Detta med ett ”starkt ledarskap” som universallösning på ett problem med sin hund, är etologiskt oriktigt och fungerar inte. Den tar definitivt död på en bra relation – om man nu vill ha det. Och det hoppas jag verkligen att även de som jagar med sina hundar vill ha. Det underlättar ju betydligt och är nödvändigt när man ska samarbeta ute i markerna.

    Har man ett problem, så går man till en hundpsykolog och utreder orsaken istället för att bara gissa hit och anta dit.

    Man får heller inte glömma bort att hundar som arbetar och anstränger sig mycket, kan ha skador, precis som en idrottare. Då kan det passa alldeles utmärkt att gå till en hundfysioterapeut.

    Det som auktoritära ägare menar med ”starkt ledarskap” innefattar förutom det gamla vanliga sättet med ryck i halsen, speciellt med helstrypande halsband, även tvång, förbud och förmaningar i överflöd, hård röst, hot och skrämsel i olika former, att ta i fysiskt, det vill säga att göra hunden illa – ibland så hårt att hunden blir chockad.

    Ibland uttrycker man auktoritär uppfostran i andra ord än ledarskap som till exempel: ”Du måste vara tydlig” eller ”Du måste visa vem som bestämmer”, för att försöka linda in det. Ingen bestående inlärning sker vid straffande. Det som händer med hunden är att den reagerar direkt med varierande grader av rädsla.

    Personerna som vidmakthåller dessa åsikter är tyvärr felinformerade och har förmodligen inte hängt med i vad som framkommit om begreppet ledarskap. Det är numera gammal skåpmat. Det finns så många andra fina sätt att vara på mot sin hund.

    En bra hundägare håller sig uppdaterad om vilka framsteg som görs om hundar i studier och forskning. Han vägleder sin hund, tillika arbetskamrat och vän, utan att straffa. Han tänker efter – hur påverkar det här min hund?

    Han är mycket fysisk och då menar jag att man ofta rör vid sin hund, men endast för att visa glädje, beröm, kärlek, uppskattning och vid vård. Ingenting annat. Det stärker relationen och förebygger att problem uppstår.

    Det som också bidrar till ett bra och lyckligt samarbete med sin hund är att man är intresserad av den. Och med det menar jag att man bryr sig om hur den mår, fysiskt såväl som psykiskt.

    Det är ingen skillnad på att ha en hund som man vill använda i jakt och på en ”vanlig hund”. Den ska bo inne och tillsammans med familjen för att må bra, trivas och för att stärka banden. Hundgårdar bara stänger ute och stänger inne en varelse som är starkt social och genetiskt programmerad för att samarbeta. Det är inte naturligt att leva så.

    Oftast är hundgårdar alldeles för små till ytan och skapar tristess och understimulering. Det finns oftast eller aldrig inget som berikar hundens vardag. Inget som gör hunden nyfiken eller glad.

    Hundarna samlar på sig en ansenlig mängd energi som de inte får utlopp för, som gör att frustrationen ökar, med stress som följd. Långvarig stress kan leda till depression - även hos hundar. Stressen frestar också på både hjärta och mage, som kan leda till att hunden inte blir så gammal som den skulle kunna bli.

    En hund, oavsett om den är av jaktras eller inte, som står ensam i en inhägnad och inte får umgås med en annan hund under stora delar av dagarna eller kanske hela sitt korta liv, blir ingen lycklig hund.

    När det gäller jakthunden som sen får komma ut och ska prestera, så är det stor sannolikhet för att hunden är så stressad och frustrerad, att den inte kan koncentrera sig och fokusera på uppgiften.

    Att det uppstår problem mellan hundar i hundgård, har inget med ledarskap att göra – då skulle ju människor aldrig kunna lämna hundar ensamma tillsammans, vilket är det vanligaste.

    Det som du beskriver har hänt – om det nu är sant eller påhittat, vad vet vi egentligen? – kan vara en ren olyckshändelse. Hundar som vistas i trånga utrymmen är mer utsatta för att drabbas av osämja gällande till exempel en resurs; ett ben, mat, leksak eller liggplats. Speciellt om de också är frustrerade, understimulerade eller om någon hund är sjuk eller har smärta.

    Kanske har det då utmynnat i att en tand från en hund som markerat mot en annan, har hamnat där den inte var menad eller så har hundarna råkat in i ett riktigt slagsmål. Men det viktiga är att inget av det som skett är hundarnas fel. Där måste man som ägare se till att alla behoven blir tillfredsställda. Då först blir hundarna harmoniska och kan fungera socialt på ett naturligt sätt.

    Den som är nyfiken och vill läsa mer:
    ”AlfaSyndromet” av Anders Hallgren, Dogma Förlag
    ”Drivkraft och Motivation” också av Anders, MB Förlag
    Artikeln ”Den missuppfattade dominansen” av Per Jensen – finns på www.hundia.se
    Sidan www.sagnej.n.nu (om stryphalsbandens skadeverkningar)
    På min sida www.gingers.loften.se, kan du läsa artiklar som
    Starka band, Talande koppel, Hundens vardag, Icke, sa Nicke, Från glad till ledsen – ett ögonblicks verk, och Hur gör man?

    Glad hälsning,
    Ginger Sundin Hallgren
    kunena.post 8 dagar sedan
  • Lelle69 laddade upp en ny gratisannons i annonsmarknaden!

    Rednose
    wall 8 dagar sedan
  • Granlyans Hundpensionat laddade upp en ny gratisannons i annonsmarknaden!

    Granlyans Hundpensionat
    wall 8 dagar sedan

Fler inlägg








Välkommen, Gäst
Användarnamn Lösenord: Kom ihåg mig

Hjälp!
(1 visning) (1) Gäst

ÄMNE: Hjälp!

Sv: Hjälp! 1 år sedan #3175

  • Lotta
  • Ej inloggad
  • Moderator
  • Inlägg: 136
  • Karma: 3
Det är för kort tid att säga om detta lyckas eller ej med belöning.
Men en ny fråga, vad och när vaktar han?
Hur beter sig ägaren när hunden gör detta beteende?
Varför gör ägaren just så?

Inget illa menat mot ägaren, men svaren kan hjälpa till nya tips.

Sv: Hjälp! 1 år sedan #3176

  • Usling
  • Ej inloggad
  • Juniormedlem
  • Inlägg: 35
  • Karma: 3
Lotta skrev:
Det är för kort tid att säga om detta lyckas eller ej med belöning.
Men en ny fråga, vad och när vaktar han?
Hur beter sig ägaren när hunden gör detta beteende?
Varför gör ägaren just så?

Inget illa menat mot ägaren, men svaren kan hjälpa till nya tips.


Han vaktar när han ser eller hör att någon är närheten och skäller oavbruttet. Hon säger till honom att han skall vara tyst går fram till honom och försöker avbryta det hela med en handvisning (pekar med fingret att han skall gå och lägga sig på sin plats)
Gör han inte detta så följer hon honom till sängen men han ligger fortfarande och morrar och halvbuffrar, om hon sätter sig brevid honom för att kunna lugna ner honom något så tar han tag i handen på henne om han hör något igen. Han får inte lov att gå därifrån försen han är lugn och i harmoniskt lägge igen.

Har aldrig ifrågatsatt hennes uppfostran eftersom vi nästintill gör likadant, fast nu har inte jag dessa problemen eftersom min tik är mer undergiven flocken här hemma.
Hon kan skälla till ibland när vi har gått och lagt oss, men detta är inget som jag stör mig på. Men knuffar jag till henne lite med foten så slutar hon omedelbart.

Detta här med godiset såg jag att han tog som en "stressfaktor" tidigare, därför som jag undrar om det finns någon annan form av träning hon skulle kunna testa?

Lotta jag vet att jag kanske var lite hård mot föregående talare men jag gillar inte när folk försöker spela viktigpetter och du kommer med verkliga svar istället för att idiotförklara en.
Jag hoppas att fler kanske kan komma med tips, och att jag inte har skrämt iväg dom.
Blev bara så trött när den personen "läste mellan raderna" istället för att fråga som du nu gjorde
Följande användare tackade: Lotta

Sv: Hjälp! 1 år sedan #3177

  • Lotta
  • Ej inloggad
  • Moderator
  • Inlägg: 136
  • Karma: 3
Jag tycker hon kan pröva att i stället för att skicka iväg han till sin plast, lägga beslag på det han vaktar. Det gör hon genom att först ställa sig rak i ryggen, tyst och inte visa rädsla. Det aldra minsta han backar, tar hon ett steg framåt. När hon kommit så långt att hon står helt över det han vaktar, så står hon rak och tyst tills han går där ifrån. Detta måste göras varje gång han vaktar, det kommer att hjälpa men det tar tid. Hon får inte visa rädsla, om han naffsar efter fötterna kan hon använda skor. Morrandet kommer att försvinna. Detta gäller med allt han vaktar, leksaker, mat tugg, ja allt. Hon ska absolut INTE klappa när han inte är lugn, då förstärker hon bara beteendet. Om du förstår hur jag menar. Han verkar vara en trevlig hund annars, så ge inte upp! Men som sagt, detta kommer ta tid, kanske månader, men det kommer att hjälpa om hon är konsekvent.

Usling, nej du var inte hård mot föregående talare, du hade helt rätt.

Jag tackar oxå än en gång för att du stod på min sida!

Sv: Hjälp! 1 år sedan #3178

  • Usling
  • Ej inloggad
  • Juniormedlem
  • Inlägg: 35
  • Karma: 3
Hej igen.

Det blir lite svårt för henne att ta bort deras hem det är det han vaktar. Inga föremål alls. Hon klappar inte hon sätter sig brevid honom medans hon tittar på tv eller vad det nu är hon gör. Och eftersom att hon är den första som sitter brevid honom så blir det hon som får skiten för att det är någon som går i trappen om man säger så.

Det går inte heller att han blir tyst på vanlig tillsägelse även om han får godiset dom gångerna han ligger tyst, han fattar inte riktigt vad det är hon menar med berömet att han är tyst.

Han är en jätte go hund annars det är bara skällandet och morrandet och detta huggandet mot sin matte som har gått över styr.

Sv: Hjälp! 1 år sedan #3180

  • Lotta
  • Ej inloggad
  • Moderator
  • Inlägg: 136
  • Karma: 3
Det sista svaret jag kan ge är: Att bortse från huggandet och stöta till och säga ett bestämt nej eller vad hon nu använder. Huggandet kommer att försvinna. Ett alternativ är är www.grizzlyzoo.se/lydnad-Petsafe/petsafe...t-antiskall-de-luxe/ finns även billigare alternativ.

Sv: Hjälp! 11 månader, 3 veckor sedan #3203

Hej igen,

Nu har du gett ytterligare ett svar till ”Usling”, som går ut på att straffa bort symtomen. Det innebär att hunden får betala ett högt pris för att bli ”lydig”. Den blir passiv och det finns risk för inlärd hjälplöshet, vilket i sin tur kan föra med sig såväl mentala problem som sjukdomar. Att bara se till symtomen och nonchalera direkta och bidragande orsaker är oetiskt. Det är därför man ska vända sig till en utbildad hundpsykolog, eftersom denne undersöker de bakomliggande orsakerna. I de flesta fall med problembeteenden räcker det faktiskt att bara arbeta med orsakerna. Till exempel är det många hundar som blir problemfria bara av mental aktivering.



Ju fler straff man utsätter hunden för, desto fler problem riskerar man att få, vilket är ledsamt för ägaren, som då kanske måste lämna bort hunden.



Citronhalsband och dylikt som sprayar oväntat på hundens nos, skrämmer och ger ett stort obehag. Det har många insett idag. En annan bieffekt av de här halsbanden, kan bli att hunden blir rädd för saker i omgivningen som den ser samtidigt när duschen kommer, och som den sedan förknippar obehaget med, vilket kan leda till ytterligare problem.



I ett tidigare svar skrev du att man går till en hundpsykolog när man prövat annat först. Men i ett sådant här fall, när barn finns i familjen och det verkar bråttom, så är det dags att ta kontakt med en som utreder orsakerna på djupet. Det kan bara en som har en adekvat utbildning göra.



Att ge rådet med att spraya hunden var väl inte så genomtänkt. Det är inte heller omöjligt att dessa sprayer, med tanke på att våra hundar har ett förnämligt luktsinne, kan försvåra eller till och med skada hundens förmåga till att uppleva lukter till fullo. Det vet man inte idag, men det visar sig kanske med tiden när studier och uppföljningar gjorts.



Lugna röster med ett lugnt kroppsspråk brukar räcka för att få en hund att varva ner sitt upprörda tillstånd. Är man själv högljudd och visar ett stressat beteende, så tar hunden lätt efter, eftersom det triggar och ”laddar” hunden.



Hälsningar,

Ginger
Tid att skapa sida: 0.42 sekunder

Annonser
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons