|
 av Ginger Sundin Hallgren
Det är mitten av april och jag befinner mig i ett väntrum på en djurklinik. Jag tittar mig omkring för att fördriva tiden och blicken fastnar till på en söt liten chihuahua på framsidan av tidningen Härliga Hund. Läser lite förstrött bland nyheter och bilder på glada hundar från läsarna.
Kommer sen till en artikel som handlar om ”att ta en kull” valpar på sin egen tik. Man försöker ingjuta mod hos ägarna och upplyser utförligt om hur hela processen går till från början till slut. Många bilder på små ljuva valpar smyckar sidorna. Alla sidorna har en rosaskimrande färg.
Av vilken anledning?
Men varför gör man ett sådant här reportage när marknaden och verkligheten ser ut som den gör?
Omplaceringsföreningar växer ständigt till, över hela landet och även i andra länder. Olika hundstall och pensionat hjälper till med att hitta hem till alla övergivna hundar som inte har någon ägare längre. Människor arbetar oftast helt ideellt med detta från morgon till kväll, även på sin fritid. Jag har själv varit med i omplaceringsföreningar och arbetar nu privat med den svåra uppgiften.
Man kan aldrig lägga ifrån sig tankarna på alla hundar med bedjande, ledsna, skrämda eller för den delen glada och förväntansfulla ögon och som bara lever för stunden. De försöker klara sin vardag så gott det går.
Slit-och-slängvara
Naturligtvis finns saker som händer i människors liv och som gör att de inte kan behålla sin hund, men det händer också att de tröttnar eller ångrar sig av andra anledningar.
En del människor skyller på allergi som skäl för omplacering, men när man tar reda på lite mer fakta med frågor, visar det sig att det inte handlar om det… Andra säger att hunden är ”jobbig”, men går å andra sidan inte någon kurs, är inte med i någon förening, läser inte om hundens beteende, tar inte hjälp av någon instruktör för att komma tillrätta med det som inte fungerar i vardagen. Gränsen går som vanligt vid den egna bekvämligheten.
Andra människor som tröttnat kastar helt sonika ut hunden någonstans, en del binder fast den vid ett träd och går vidare. Ytterligare andra vanvårdar eller misshandlar den.
Alltför många människor har väldigt dålig inlevelseförmåga eller ingen alls. Ödmjukhet lyser starkt med sin frånvaro. Hundar behandlas som varor som man kan skeppa hit och dit, hur som helst, och inte kännande, levande varelser.
Smugglade hundar
Ytterligare en sak som är av betydelse är de smuggelhundar som köps billigt av människor som inte ägnar en endaste tanke på hur valparna haft det innan de kom till Sverige. Valparna tas för tidigt från mamman, är ofta extremt undernärda och sjuka. De föds upp under miserabla förhållanden, där tikarna får agera som ”valpfabriker” och paras vid varje löp. Det är ytterst plågsamt för dessa hundar att inte kunna leva ett normalt liv, att kanske till och med få utstå tvångsparningar, vilket förekommer oftare än vi tror. Även i vårt land.
Kort sagt – marknaden är mättad för länge sen.
Brist på ansvar och eftertanke
Jag anser att även uppfödare, dock inte alla, har en stor roll i det hela. Många tar kullar av slentrian, oavsett om det finns köpare eller inte. Idag är det väldigt svårt att hitta riktigt bra hem till alla hundar, där man ger valpen tid, omsorg från hjärtat och inte ställer alla möjliga och omöjliga krav som den inte är mogen för. Kunskap är en skatt och den varierar i allra högsta grad, från att en människa bara tycker om hundar till att även uppgradera sig och tillskansa sig alla nya rön.
Ett avskräckande exempel är en uppfödare som tagit flera kullar på en liten ras under många år, men som nu hade problem med att få en hel kull sålda. De var nu cirka 4 månader gamla. Uppfödaren hade bestämt sig för att snart para en annan tik och vad skulle hon nu göra? Jo, den perfekta lösningen dök då upp – varför inte avliva de äldre valparna?
Okunskap och skrönor
Tyvärr hör man så ofta människor säga att ”en tik blir lugnare av att få en kull valpar”. De tycker att hunden är för vild och tar en lätt genväg genom att tro att hunden efteråt skulle lugna ner sig. Det här är naturligtvis alldeles fel. Man förstår inte att det är oetiskt med den inställningen och har lyssnat okritiskt på fel människor.
Att tänka till
Jag tycker att man verkligen bör tänka efter rejält om det är befogat alla gånger att ”ta en kull” valpar när vår värld ser ut som den gör med alla människor som inte behandlar djur bra. Antalet misshandlade och vanvårdade hundar får vi aldrig veta. Bör vi inte allihop se till att våra hundar hamnar alldeles rätt från början? Och börja inse att hundar är intelligenta och har ett känsloregister som är lika rikt som vårt?
Nu känns det verkligen som om det är på sin plats att tidningen Härliga Hund med så pass många läsare, tar sitt ansvar i framtiden och inte gör sådana här oeftertänksamma reportage. Det spär ju på spiralen, som aldrig tycks sluta spinna, av oönskade och vanvårdade hundar. Detta gäller givetvis alla hundtidningar.
Vi behöver inte fler hundar – vad vi verkligen är i stort behov av är fler hem med kunskap, tid och ett rejält engagemang.
Boktips!
”Hunden i våra hjärtan” av Anders Hallgren
Kan beställas signerad på Gingers BokBox
|
