Hej,
Det här var bra att du tog upp.

Detta med ett ”starkt ledarskap” som universallösning på ett problem med sin hund, är etologiskt oriktigt och fungerar inte. Den tar definitivt död på en bra relation – om man nu vill ha det. Och det hoppas jag verkligen att även de som jagar med sina hundar vill ha. Det underlättar ju betydligt och är nödvändigt när man ska samarbeta ute i markerna.

Har man ett problem, så går man till en hundpsykolog och utreder orsaken istället för att bara gissa hit och anta dit.

Man får heller inte glömma bort att hundar som arbetar och anstränger sig mycket, kan ha skador, precis som en idrottare. Då kan det passa alldeles utmärkt att gå till en hundfysioterapeut.

Det som auktoritära ägare menar med ”starkt ledarskap” innefattar förutom det gamla vanliga sättet med ryck i halsen, speciellt med helstrypande halsband, även tvång, förbud och förmaningar i överflöd, hård röst, hot och skrämsel i olika former, att ta i fysiskt, det vill säga att göra hunden illa – ibland så hårt att hunden blir chockad.

Ibland uttrycker man auktoritär uppfostran i andra ord än ledarskap som till exempel: ”Du måste vara tydlig” eller ”Du måste visa vem som bestämmer”, för att försöka linda in det. Ingen bestående inlärning sker vid straffande. Det som händer med hunden är att den reagerar direkt med varierande grader av rädsla.

Personerna som vidmakthåller dessa åsikter är tyvärr felinformerade och har förmodligen inte hängt med i vad som framkommit om begreppet ledarskap. Det är numera gammal skåpmat. Det finns så många andra fina sätt att vara på mot sin hund.

En bra hundägare håller sig uppdaterad om vilka framsteg som görs om hundar i studier och forskning. Han vägleder sin hund, tillika arbetskamrat och vän, utan att straffa. Han tänker efter – hur påverkar det här min hund?

Han är mycket fysisk och då menar jag att man ofta rör vid sin hund, men endast för att visa glädje, beröm, kärlek, uppskattning och vid vård. Ingenting annat. Det stärker relationen och förebygger att problem uppstår.

Det som också bidrar till ett bra och lyckligt samarbete med sin hund är att man är intresserad av den. Och med det menar jag att man bryr sig om hur den mår, fysiskt såväl som psykiskt.

Det är ingen skillnad på att ha en hund som man vill använda i jakt och på en ”vanlig hund”. Den ska bo inne och tillsammans med familjen för att må bra, trivas och för att stärka banden. Hundgårdar bara stänger ute och stänger inne en varelse som är starkt social och genetiskt programmerad för att samarbeta. Det är inte naturligt att leva så.

Oftast är hundgårdar alldeles för små till ytan och skapar tristess och understimulering. Det finns oftast eller aldrig inget som berikar hundens vardag. Inget som gör hunden nyfiken eller glad.

Hundarna samlar på sig en ansenlig mängd energi som de inte får utlopp för, som gör att frustrationen ökar, med stress som följd. Långvarig stress kan leda till depression - även hos hundar. Stressen frestar också på både hjärta och mage, som kan leda till att hunden inte blir så gammal som den skulle kunna bli.

En hund, oavsett om den är av jaktras eller inte, som står ensam i en inhägnad och inte får umgås med en annan hund under stora delar av dagarna eller kanske hela sitt korta liv, blir ingen lycklig hund.

När det gäller jakthunden som sen får komma ut och ska prestera, så är det stor sannolikhet för att hunden är så stressad och frustrerad, att den inte kan koncentrera sig och fokusera på uppgiften.

Att det uppstår problem mellan hundar i hundgård, har inget med ledarskap att göra – då skulle ju människor aldrig kunna lämna hundar ensamma tillsammans, vilket är det vanligaste.

Det som du beskriver har hänt – om det nu är sant eller påhittat, vad vet vi egentligen? – kan vara en ren olyckshändelse. Hundar som vistas i trånga utrymmen är mer utsatta för att drabbas av osämja gällande till exempel en resurs; ett ben, mat, leksak eller liggplats. Speciellt om de också är frustrerade, understimulerade eller om någon hund är sjuk eller har smärta.

Kanske har det då utmynnat i att en tand från en hund som markerat mot en annan, har hamnat där den inte var menad eller så har hundarna råkat in i ett riktigt slagsmål. Men det viktiga är att inget av det som skett är hundarnas fel. Där måste man som ägare se till att alla behoven blir tillfredsställda. Då först blir hundarna harmoniska och kan fungera socialt på ett naturligt sätt.

Den som är nyfiken och vill läsa mer:
”AlfaSyndromet” av Anders Hallgren, Dogma Förlag
”Drivkraft och Motivation” också av Anders, MB Förlag
Artikeln ”Den missuppfattade dominansen” av Per Jensen – finns på www.hundia.se
Sidan www.sagnej.n.nu (om stryphalsbandens skadeverkningar)
På min sida www.gingers.loften.se, kan du läsa artiklar som
Starka band, Talande koppel, Hundens vardag, Icke, sa Nicke, Från glad till ledsen – ett ögonblicks verk, och Hur gör man?

Glad hälsning,
Ginger Sundin Hallgren