Tycker själv att det var en passande rubrik, hehe. I alla fall om man har lika torr humor som mig..

Det som är jobbigt då är att min lilla bebis har blivit stor och började löpa för ett par veckor sen. Första gången då för henne och hon har ingen koll på det alls! Jag vill egentligen kastrera henne, men pga att det är för dyrt så har jag inte råd. Det är för att jag tror dom flesta tikar mår mycket bättre utan dessa löpperioder och jag har inte tänkt att Siri ska få valpar ändå. Dom flesta tikar får ju även livmodercancer m.m. men den risken minskar ju betydligt (om inte helt) om man kastrerar dom.

Men nu är det som det är, men om nåt år ska jag operera henne. Har handlat tikskydd åt henne och hon är jätteduktig och har aldrig brytt sig om dom. Förutom på nätterna när vi somnat och hon hoppar upp i sängen efter att hon tydligen fått av sig dom. Dumma hund :)

Jag hoppas bara inte att hon börjar skenvalpa om ett par månader! Det är så fruktansvärt jobbigt. Minns när jag var mindre och våran hund Ina i familjen alltid gjorde det efter att hon löpt och hon trodde att jag var hennes valp. Jag hade en svans efter mig och nerbäddad blev jag vare sig jag ville eller inte. Hon sov på mig. Grät hela tiden. Var ständigt orolig och var helt förstörd när jag inte var hemma. Jättejobbigt var det och man verkligen såg hur dåligt hon mådde! Jag var minstingen i familjen så kanske därför hon valde mig som sin bebis :) Sen gav vi henne ett gäng med små gosedjur som hon tog väl hand om tills hon blivit "normal" igen.

Nu ska jag byta sängkläder. Igen.