Jag har en blandis kille, Shäfer/Collie. Jag är uppvuxen med blandrashundar och det blev nog mest så när jag och min man började leta hund.
Min man ville gärna ha en renrasig collie, och när våran kille var bäbis så såg han nästan ut som en renrasig collie så vi föll direkt! När vi bara skulle dit och titta, var han den enda som inte var tingad och då vart han vår!

Har en schäfer, min mamma har haft schäfer sen hon var fyra och min pappa sen han var 18.
Så dom var mycket aktiva inom brukshundsklubben.
Sen har vi bara fortsatt med shäfer och dom är verkligen underbara!
Har även haft en pudel samtidigt som denna hunden vi har nu, tyvärr så avlivades pudlen för ett år sen

Vi har en staffordshire bull terrier tik på 14 mån.
Valet av ras är egentligen en kompromiss eftersom sambon ville ha en borboel eller bullmastiff o jag ville ha en lagott. Så utseendet som han var ute efter o energin jag ville åt. Dessutom så var sambon ute efter nån som ville vara nära o även leka och jag var ute efter någon som ville med ut i skogen i timmar o ändå inte var så sugen på egna äventyr. O energi finns d o blir över.
Första kulle vi var o kollade på blev vi helt sålda på. Allt logiskt tänkande om att fara o kolla flera uppfödare o kanske till o med vänta ett år på valp var helt borta. O nu ligger hon här i soffan med magen i vädret efter en promenad efter skoterspåret
Självklart är inte allt rosenrött o luktar hallon med en högenergi hund. Men det gäller att ha lite humor i livet oxå