Vad tycker ni? Ska man göra som Danmark, förbjuda "kamphundsraser" eller finns det någon annan lösning?

Absolut INTE något rasförbud! Ställ krav på hundägarna istället!

Har tänkt på tidigare att begreppet "ras" är lite missvisande. Eftersom "ras", "rasstandard" och "renrasig" egentligen är bundet till en beskrivning som människor har funnit på. Av det skälet så ökar antalet raser från år till år. Ingen "ras" dör ut. Varje "ras" leder till flera beskrivningar av samma "ras", fast i olika sammanhang. Som exempel kan man ta den ras som från först i början kallades för "German Shepard". I Sverige kallad för "Schäfer". Som på senare tid givit två andra "raser". Den ena är "Vit Herdehund". Den andra är "Långhårig Schäfer". Förstår att det kan vara givande i utställningssammanhang att tävla mot sådana individer som är likartade. Men som i brukssammanhang, eller när hunden ska fungera som tjänstehund, ledarhund eller sällskapshund, mer eller mindre, saknar betydelse. En "ras" som består av enbart likartade individer, kommer att öka risken för inavel och sjukdomar som går i arv. Även om det finns t ex många vallhundar idag, så är det ju endast ett fåtal av dem som verkligen används till vallning i Sverige. Vet att på Irland är det annorlunda. Där finns det fortfarande herdar, eller ägare, till fårflockar, som är ute och vallar dem med vallhundar. Då ibland med tre eller fyra vallhundar samtidigt. Man kan se vallhundarna hoppa över fåren, springa på dem och vigt hoppa över till en angränsande mur.
Så alltfler "raser" hamnar därför inom sällskapshundarnas beskrivning. Även vakthundar ska numera klara av att vistas bland livliga vuxna, eller barn som hoppar omkring. Beskrivningen av "kamphundar" har förändrats från hundar som fransk och engelsk bulldog, till bullterrier och mastiffer. Det största kravet som den mänskliga omgivningen har på dessa hundar, är att de ska uppfylla kraven som "Tjuren Ferdinand" på julaftonen. Hunden ska sitta och lukta på tusenskönorna under korkeken. Men hundar kräver nog lite mer än så.
Av det skälet tycker jag att man borde införa en "undre gräns" för hur många individer en ras bör uppnå, för att få kallas en "ras". Finns det inte tillräckligt många individer av en ras inom samma land, så kommer sannolikt den rasen leda till inavel. Paras det landets individer med hundar från ett annat land, så bör landets individer tillhöra det landets "ras".
Har läst att t ex den svenska rasen Hamiltonstövare knappt existerar längre, eftersom man inte längre jagar med sådana hundar. Istället blir det en kulturgärning att hålla den rasen vid liv, i t ex utställningssammanhang.

......

Nej, tycker att förbud sällan är någon bra lösning. Förbud är en metod som bygger på bestraffning. Den vanligaste metoden till bestraffning i människovärlden i allmänhet och hundvärlden i synnerhet, är uteslutning och utfrysning. Gruppen ska alltså bestraffa personen, "brottslingen", genom att visa att den är "persona non grata", dvs icke önskvärd.
Sådana metoder används ofta i religiösa, politiska eller kriminella sammanslutningar. Förr i tiden, inom indianstammar i Nordamerika, hade den som stulit från någon annan i stammen, tre gånger på sig att bättra sig. Den tredje och sista gången fick den kriminelle välja mellan att antingen lämna stammen, eller bli avrättad. Så gott som alla valde att bli avrättade. De visste att ute i naturen, ensamma, så var de chanslösa. Dessutom utan tillhörighet.
I vårt samhälle leder uteslutningen istället ofta till utanförskap. De som lever i utanförskap, söker sig naturligt till varandra. Eftersom de blivit uteslutna av samhället, anser de sig inte vara skyldiga samhället att lyda eller respektera samhällets lagar och regler.
Samhället förlorar på sikt med att utesluta medlemmar. Bättre då att ta hand om de som är på väg att bli utstötta ur gemenskapen.
Problemet, som jag ser det, med kamphundsägare, är att de kanske inte är så mogna att ta hand om en annan levande varelse. En varelse som, oavsett vad ägaren tycker, har behov av att trivas, uppleva gemenskap, känna trygghet och få mat, vatten och rastning utomhus på bestämda tider. Det blir idag alltför många kamphundar som hamnar i t ex Hundstallet i Åkeshov i Stockholm. Hundar som blir svåra att omplacera.
Eftersom jag verkar för Hundpartiet i Sverige, som ser till hundarnas bästa i sociala och politiska sammanhang, tycker jag att omvårdnad och skötsel av sällskapsdjur ska finnas med på skolschemat. Liksom också körkort, barnvård och privatekonomi. Självklart ska dessa ämnen leda till betyg, t ex Icke Godkänd, Godkänd, Väl Godkänd och Mycket Väl Godkänd. De elever som inte lyckas prestera åtminstone Godkänt i ämnena "Barnvård", "Trafiksäkerhet", "Privatekonomi" och "Sällskapsdjursskötsel" bör man kanske ge extra undervisning.

Det ska absolut inte bli något rasförbud mot bullhundar som jag föredrar att kalla dom (gillar inte namnet kamphundsraser då dom inte är kamphundar, och observera att detta bara är mina åsikter) om jag får bestämma, däremottycker jag att det ska bli förbud mot oseriösa hundägare som använder dessa hundar i kamp. eller i alla fall bör det få bli licens på att få ha dessa raser då det är aldeles för många som inte tar hand om hundarna så att dom blir "kamphundar".
De raser dom borde förbjuda är de raser som är för sjuka, te x napoleon mastiff eller shar pei (har absolut ingenting emot de som väljer att ha dessa raser, det är bara det att dom blir sjukare och sjukare av dom som avlar på sjuka djur)