FastingFästingen är ingen insekt utan tillhör spindeldjuren. I Sverige finns det minst 10 olika arter, men de flesta tillhör den "vanliga fästingen" - Ixodes ricinus. På Öland, Gotland och i Blekinge finns en annan art; den "röda fästingen" (Haemaphysalis punctata). Den ser lite annorlunda ut, och kan ibland angripa människor eller hundar.

En tredje art som också kan angripa människor, men i synnerhet hundar, är en som på svenska kallas "kennelfästing" eller "brun hundfästing", Rhipicephalus sanguineus. Detta är en ursprungligen afrikansk art, som med hundar spritt sig till medelhavsländerna, och andra delar av jorden med varmt klimat. Numera kan den finnas inomhus i Sverige, där den, i motsats till andra fästingar, trivs utmärkt och kan fortplanta sig.

Fästingens livscykel

Fästingens livscykel innefattar fyra stadier: ägg, larv, nymf och vuxen. Larv och nymf liknar den vuxna fästingen men storleken skiljer. Larven är c:a 0.3 mm lång, nymfen c:a 1.5 mm och den vuxna fästingen 2-4 mm. Ytterligare en skillnad är att larven har tre benpar, nymf och vuxen har fyra benpar.

Larven behöver ett blodmål för att utvecklas till nymf, nymfen behöver ett blodmål för att utvecklas till vuxen, och den vuxna honan behöver ett blodmål för att kunna lägga ägg. Däremot är det inte säkert att den vuxna hannen intar något blodmål. Blodet tas från däggdjur eller fåglar. Medelstora (exempelvis harar) och stora (exempelvis rådjur) däggdjur är mycket viktiga för fästinghonornas reproduktion.

Larven kryper upp cirka 10 cm på ett grässtrå eller dylikt och inväntar där sitt offer, företrädesvis smågnagare.

Den upptäcker att ett djur närmar sig genom vibration, värme och utandningsluft från djuret. Larven har inga egentliga ögon men kan skilja mellan ljus och mörker. Då ett djur kommer tillräckligt nära hugger larven tag i pälsen och kryper ned till huden.

Efter en stunds sökande hittar den en lämplig plats, sågar sig igenom ytterhuden, sprutar in en vätska som innehåller antikoagulations- och bedövningsmedel, borrar in en mundel med bakåtriktade hullingar och utsöndrar också ett lim. Därefter börjar den suga blod. Efter ett par dagar är den mätt och låter sig falla till marken. Efter en tid ömsar den skinn och förvandlas till nymf.

Nymfen och den vuxna fästingen beter sig på samma sätt som larven med den skillnaden att de söker sig längre upp i vegetationen, den vuxna fästingen omkring en meter. Detta hänger samman med de olika stadiernas förmåga att uthärda torka. Larven som är minst torkar snabbare ut än nymfen och den vuxna fästingen och måste fortare återvända till det fuktiga markskiktet där den tar upp vätska genom huden innan den ger sig av uppåt igen. På så sätt kan fästingarna få pendla upp och ned flera gånger innan de träffar på ett djur och sätter sig fast.

Fästingarna är alltså beroende av hög luftfuktighet för att kunna vara aktiva. Detta är också förklaringen till att deras aktivitet avtar mitt under en varm och torr sommar. Fästingarna behöver också en temperatur över cirka +5 grader för att vara aktiva men kan överleva åtskilliga minusgrader.

En vanlig fästinghona blir mellan två och sex år, vanligtvis tre år. Åldern beror på hur lång tid de får vänta på sina tre blodmål. En vuxen hona äter tre gånger i livet medan en hanne äter två.

Tiden de får vänta mellan målen beror på flera faktorer till exempel hur vanliga värddjuren är och hur länge fästingen kan vara aktiv i sitt letande. Det senare beror i sin tur på temperatur och luftfuktighet. Varma vårar och höstar innebär att fästingarna kan vara aktiva längre tid och därmed öka sin chans att hitta ett värddjur.

En fästinghona lägger mellan 2000 och 3000 ägg en gång och dör sedan.

Fasting

Smittor & sjukdomar

Man skall alltid vara uppmärksam på förändringar i sitt djurs hälsotillstånd. En korrekt behandling som sätts in i tid kan rädda livet på Din hund eller katt. Vid misstanke om sjukdom eller ohälsa - kontakta veterinär!

Hunden eller katten påverkas oftast inte speciellt av själva bettet från en enstaka fästing. En lokal rodnad eller svullnad i huden kan uppstå liksom inflammation, t.ex. när fästingens huvud blivit kvar vid ett misslyckat försök att manuellt ta bort fästingen. Extremt känsliga djur kan reagera allergiskt på fästingens saliv.

Det finns framförallt två allvarliga sjukdomar som våra hundar riskerar smittas av när de utsätts för fästingbett; Borrelios och Ehrlichios. Båda orsakas av bakterier som fästingen bär med sig från ett tidigare värddjur och sedan överför till hunden. Såväl Borrelios som Ehrlichios kan överföras till människa.

Borrelios, även kallad "Lyme disease", är en sjukdom orsakad av spiralformade bakterier, s.k. spiroketer, tillhörande Borrelia burgdorferi komplexet. Borrelia bakterier har hittats i alla populationer av fästingar man undersökt, och förmodligen är de ständiga följeslagare till fästingarna.

Undersökningar har visat att mellan 5 och 20% av nymferna är infekterade med Borrelia, och mellan 15 och 40% av de vuxna fästingarna. Eftersom nymfer är så mycket vanligare än vuxna fästingar, är risken större att bli infekterad av en nymf än av en vuxen. Risken att bli drabbad av en borrelia infektion har i södra Sverige beräknats till 1 per 150 fästingbett.


Symtom

Ofta diffusa som feber, trötthet, nedsatt aptit, apati, hälta, smärta i leder, förstorade lymfknutor. Borrelios kan oftast behandlas med antibiotika.

Ehrlichios är en infektiös blodsjukdom orsakad av en rickettsie-liknande bakterie som lever och förökar sig i vita blodkroppar. Den bland hundar i Sverige förekommande ehrlichiarten, som ännu ej är namngiven, infekterar granulocyter (en typ av vita blodkroppar) och leder till så kallad granulocytär ehrlichios. Den är närbesläktad med Ehrlishia equi som drabbar hästar och E. phagocytophila som ger betesfeber hos får och nötkreatur (tick borne fever).

En annan ehrlichiart, Ehrlichia canis, som bl.a. finns i sydeuropa, kan också infektera hund. Denna ehrlichia-art sprids dock med den bruna hundfästingen vilken i princip inte finns i Sverige. Med tanke på att hundar numera reser relativt fritt inom Europa kan den dock tänkas dyka upp. E. Canis infekterar monocyter (en annan typ av vita blodkroppar) och leder till så kallad monocytär ehrlichios.

Hundar som drabbas av den svenska formen av ehrlichios har ofta ospecifika symtom där akut feber, trötthet och aptitlöshet, tycks vara vanliga. Även hälta, mag- och tarmstörningar, ledsmärtor, stelhet, eller vinglighet kan förekomma. Katter kan drabbas med liknande symtom men sjukdomen tycks relativt ovanlig hos katt.

Infektion med E.canis ger upphov till varierande symptom men vanligast är viktminskning, feber, matvägran, blödningar och ibland kramper, blindhet och rörelsestörningar.

Kvarstående långvarig trötthet och avmagring efter genomgången infektion beskrivs också och tolkas som en allmän konditionsnedsättning och sänkt immunförsvar. Ehrlichios kan oftast behandlas med antibiotika.

Babesia canis är en blodparasit som bland annat sprids av den bruna hundfästingen, Rhipicephalus sanguineus, som vanligen inte finns i Sverige. Parasiten skadar de röda blodkropparna. Några veckor efter infektionen kan hunden få allvarlig blodbrist, feber, mjältförstoring och leverskador. Snabb behandling (licenspreparat) kan ha god effekt men preparaten ger ofta relativt allvarliga biverkningar. Ibland ses istället ett akut chocktillstånd och allmän organförstöring som vanligtvis leder till döden oavsett behandling

Förebygg

Det finns många olika huskurer och på apoteket finns både receptfria och receptbelagda medel mot fästingar. Det finns inget entydigt råd att ge hur man ska undvika att hunden får många fästingar. Att minska antalet bett är dock ett allmänt råd: Borsta och inspektera därför hunden efter varje promenad. Plocka snarast bort alla fästingar som satt sig med en fästingplockare som kan köpas på apotek, zoo eller någon veterinärmottagning. Tas fästingen bort tidigt på ett skonsamt sätt är risken för virus/bakterieöverföring mindre. Fästingen sitter dock djupt fastbiten och det är inte ovanligt att om man slarvar vid borttagningen sitter mundelen kvar i huden och kan orsaka infektion.

För att undvika fästingangrepp bör man

* Inspektera hunden efter promenad och undersöka hunden dagligen och då fästa särskilt stor uppmärksamhet vid områdena bakom öronen och halsen för att så tidigt som möjligt upptäcka fästingen.

• Hålla trädgårdar så "fästingovänliga" som möjligt genom att hålla gräset kort och trimma häckar och buskar. På så sätt får fästingarna det svårare att nå hunden.

• Av samma orsak undvika buskar och högt gräs på promenaden. Tät och hög vegetation är perfekta hållplatser för fästingarna i väntan på ett nytt värddjur.

• Behandla hunden med något preparat som ger ett bra skydd mot fästingar.

Vitlök, örter och andra dofter

En del tycker inte att vitlöksbaserade medel, typ Hopp Off, har fungerat på deras hundar. Vitlök (färsk) har några använt med jättebra resultat. Någon menar att man bör låta hunden gå på vitlöken året om, andra får bra effekt med någon klyfta i maten varje dag under säsongen. Hunden får några få fästingar per sommar. Det påstås dock att vitlök (och all lök för den delen) är giftig för hund...... Jag har dock ingen uppgift om vilka mängder det i så fall handlar om. Och inte heller färsk vitlök tycks fungera för alla, bl a inte för hundägaren till några softisar som hade provat detta.

Örthalsband är provat av flera som tycker detta ger effekt. Fästingar får de, men inte i den utsträckningen som om de inte varit behandlade. S k ohyreshalsband eller örthalsband är tillåtna att sälja utan recept i Sverige. De innehåller örter och doftar lite i början. OK, de håller inte alla fästingar borta (det gör inte Frontline heller) men det blir betydligt färre än när man inte har använt halsbanden. Man märker direkt när halsbandet slutar verka. Det tar ca två till tre månader. En instruktör provade förra året en ny sort med Tea Tree olja i, men påstår att detta inte alls var lika bra som örthalsbanden. Halsband med eucalyptus/citron är en variant som befunnits fungera. Den som provat detta poängterade också att det är billigt med dylika halsband (ca 50-lappen). Örthalsbanden ska tas av när hunden badar.

En huskur är en giftfri rosmarin- och vinägerlösning som sprayas på hunden eller katten före utevistelsen. Tänk på att spraya de utsatta punkterna såsom öron och ljumskar. Fästingarna landar på hunden, men tycks inte vilja krypa igenom pälsen och fästa i huden. Borsta som vanligt efter promenad. Recept följer nedan. Det verkar fungera någotsånär - man kan ju komplettera med att ge hunden en vitlöksklyfta i maten både morgon och kväll (om man inte är orolig för att hunden inte tål det - själv har min hund på 40 kg ätit en vitlök om dagen under fästingperioden i tre säsonger utan att jag märkt några hälsoproblem).

Huskursrecept: Koka upp 1 liter vatten och tillsätt 1/2 burk rosmarin. Låt detta dra i 1 timme. Sila därefter bort rosmarinen. Tillsätt 1-2 citroner eller en matsked vinäger. Blandningen blir sur och det gillar inte fästingar. Häll upp på sprayflaska och spraya innan skogspromenaderna!

Det finns ett shampoo som heter Groomer´s Choise och spray, det funkar kanonbra menar en som provat. Det innehåller bara örter o dyl. Hundar som inte tycker om att bada ute kan med fördel tvättas i schampot som sitter i ganska bra. Sprayen är en förstärkning/komplement. Sprayen används t ex före varje promenad i skog. Det kanske verkar jobbigt att spraya hunden före promenaden men det blir en vana och det är skönt att veta att det inte innehåller bekämpningsmedel.


Receptfritt på apoteket

De numera receptfria medlen Exspot vet. och Frontline finns att införskaffa på apoteket. 

Exspot förebygger angrepp av fästingar, loppor och löss. På mindre hundar trycks en ml av medlet ut på huden i nacken. Förutsatt att hunden inte badas, varar skyddet i cirka fyra veckor. På större hundar, över 15 kg, sätts en ml i nacken och en vid svansroten.
Medlet kan användas på valpar från två veckors ålder.

Exspot kan inte användas till dräktiga tikar under första tiden. För säkerhets skull kan man undvika att använda det över huvud taget under dräktighet och digivning.
Eftersom medlet är giftigt för fiskar, ska man inte låta hunden bada i dammar och sjöar.

Frontline innehåller fipronil. Det är den första substansen i en ny grupp av ämnen, fenylpyrazoler, som har effekt mot insekter och kvalster. Fipronil påverkar nervsystemet hos ryggradslösa djur genom att hämma GABA-komplexet, vilket leder till parasitens död.
Frontline verkar som en lokal effekt i hud och hårrem. Fästingar, loppor och löss som kommer i kontakt med Frontline påverkas och avdödas inom 4-48 timmar.

Vid behandling sprider sig Frontline till hudens och hårremmens naturliga fett och lagras i bland annat talgkörtlarna. Dessa utgör sedan en depå för substansen. Talg som innehåller Frontline utsöndras kontinuerligt och täcker det ytliga hudlagret och hårstråna.

Receptbelagda halsbandet Scalibor

Scalibor är en nyhet i bekämpningen av fästingar på hund. Scalibor är ett hundhalsband som avger ett medel som har både fästingrepellerande och fästingdödande effekt. Den aktiva ingrediensen i halsbandet utsöndras succesivt och ger ett långvarigt skydd mot dessa blodsugande och sjukdomsspirdande små djur. Hunden kan bada utan att effekten försämras (även om halsbandet är på vid bad). Effekten håller i sig i ca 6 månader. Scalibor ska dock ej användas på katt.

Copyright © IMMI Branschorganisation 2002

Senaste annonsen

Dvärgpinscher


Pris: 11 000:-
Fler annonser

Irenes hund Dinjo blev giftdödad: "Mardröm"

irenes-hund-dinjoHunddödare och glykolfällor har i omgångar oroat hundägare i Göteborg. I helgen dog hunden Dinjo, 8, efter glykolförgiftning.
– Det känns som världens mardröm det som hänt, säger matte Irene, 18

Läs mer...