Skapa hundkontakter!

Vill lägga till att jag idag har varit på Arken Zoo, Vinsta, Vällingby och köpt ett "VGWBälte. De har kampanjpris på det så jag köpte ett till min Freja, för 399 kronor. Här kan man läsa mer om det på nätet:
shop.textalk.se/se/article.php?id=4163&art=11065311
Företaget som tillverkar och säljer det heter NovaDog: www.novadog.biz
Till bältets fördelar är att det verkar välgjort, samt har vadderade delar av bältet, eller selen. En nackdel tycker jag, jämfört med EasyWalk Professional, är att den eller de ringar som man ska fästa kopplet i, sitter lite trångt. djurmaxi.se/hund-selar-easywalk-professional-pi-2321.html Det verkar som om kopplet kommer att skava rätt snart på de remmar som håller fast ringen som kopplet ska sitta fast i.
Men det jag allra mest saknar är en riktig beskrivning, med bilder, och som visar hur man kan fästa kopplet på olika sätt. Citat från beskrivningen:
"Några saker att tänka på:
- Bältet ska knäppas uppe på ryggen.
- Bältet ska vara bekvämt för din hund. Kontrollera att du får in två fingrar mellan hundens hud och rem, på alla ställen.
- Bogringen ska vara placerad där hundens bogblad sitter ihop framme på bogen (känns som en benknöl) INTE uppe vid halsen.
- När hunden "ligger på" i kopplet, ska bältet röra sig. Det kan tyckas att det sitter snett, men är helt i sin ordning.
- Växla mellan att lägga kopplet på höger och vänster sida om hundens huvud, för att undvika snedbelastning.
- Det är mycket viktigt att tvätta bältet när det behövs. Smuts gör att remmarna blir stumma, vilket kan resultera i att bältet tappar en del av sin funktion" (slut citat)

Genom åren har det konstruerats och sålts många olika varianter av halsband, selar och bälten. Ett jag köpte var tänkt att hundägaren skulle ställa in varje del av bältet så att det både satt bra och gav utrymme till rörlighet. Tanken var god, men det är alltid svårt med "lagom" rörliga delar.
Jag tror att, om man är händig och är intresserad, så kan man tillverka en sele själv. Vanligtvis kan man köpa remmar som man ska spänna fast saker med på biltaket eller i bagageutrymmet i bilen. Här finns lite olika spännremmar från Jula: www.jula.se/transport/spannband-och-rep/...e=10&7227-page=4
När en bensinmack skulle stänga igen, fann jag dugliga spännremmar till ett billigt pris. Lämnade in dem till en kvinna som var duktig på att sy och som hade en sytillbehörsaffär. Hon sydde ihop två remmar samt en rem över, som höll samman de två underliggande remmarna. Jag hade tidigare spännen från andra selar som gått sönder. Dem använde hon och sydde fast i den nya selen. Så för cirka en hundralapp fick jag två selen som jag nu har haft i över tio år.
Sedan måste jag erkänna att jag är inte mycket för att det ska vara "en upplevelse" utöver funktionen. Säkert finns det många som vill ha koppel, selen, halsband och bälten som ska vara roliga att titta på eller fina att visa upp för andra hundägare. T ex shoppen Bamses Bollar: www.bamsesbollar.se/

Råkade här om dagen ut för problem i Skanstulls tunnelbanestation. Då jag just köpt min nya hund Freja, försöker jag tvinga henne att gå i kopplet på perrongen. Så att hon kommer över rädslor och föreställningar om hur farligt det kan vara. Men personerna på perrongen, exakt tre stycken av cirka hundratalet, reagerade med att gå fram och tala med mig om hur fel jag betedde mig. Mest egendomligt betedde sig en kvinna som först gick fram till mig och talade om att jag "hade ingen kontakt med hunden". Tidigare hade en man, vid ett annat tillfälle, talat om för mig att "jag skulle vara snäll mot min hund". Så var det en, lite vettigare man, som sa att hans hund brukade ha svårt för tunnelbaneperrongerna. Därför brukade han gå med hunden på mittdelen av perrongen.
Kvinnan, som dessutom anklagade mig för "djurplågeri", tog fram sin mobiltelefon och fotograferade mig och min hund flera gånger. Till och med när vi, hunden och jag, satt oss ned vid en bänk, var kvinnan framme och fotograferade. Jag talade om att hon kunde få mitt namn, men det verkade hon inte vara intresserad av. Vet inte vad hon skulle med dessa bilder till. Jag drog i kopplet och hunden stretade emot. Hade jag varit lite mer vettig, så hade jag lyft upp hunden och burit henne fram till den bänk där vi brukar vänta på tunnelbanan. Men tunnelbanan skulle komma inom några minuter. Därför försökte jag skynda på, för att komma in i rätt vagn från början. Och i någon av de tre mittersta dörrarna i tunnelbanan, där hundarna får gå in.
När jag tittade runt på nätet efter liknande frågor och debatter, fann jag denna artikel av Fredrik Steen. Samma som finns med i ett av de senaste numren av Hundsport: fredriksteen.se/component/content/articl...er-det-bara-okunskap

Det intressanta i sammanhanget var när kvinnan med mobiltelefonen dels talade om att hon var veterinär. Jag sa då till henne att hon kanske var en dålig veterinär? Alla veterinärer kan ju inte vara Guds änglar på jorden hela sina liv. Även veterinärer gör misstag och felbedömningar...
Just här och nu klättrar min hund på mig, hon som jag, enligt veterinären, utsatte för djurplågeri. Hon , hunden alltså, klättrar, slickar mig i örat och är kelig. Skulle hon verkligen komma fram till någon som plågat henne så allvarligt, för att sedan vara tillgiven och kelig? Är hundar verkligen så enfaldiga och självplågande, att de tyr sig till den människa som utsatt dem för smärta och ondska?
Så, vad göra i denna situation?
Enklast, för att slippa publikens reaktioner, är förstås att lyfta upp hunden och bära den de cirka femton meter som det handlade om. Det andra sättet är att stiga på tunnebanan längst fram eller längst bak, så att hunden inte hinner bli rädd för allt som händer på en tunnelbanestation i rusningstid. Ett tredje sätt är att låta hunden vara hemma, så att den inte utsätts för stress och rädsla.
Men mitt sätt, kanske inte det bästa, är att utsätta hunden för en stressande situation, i hopp om att hon snart kommer över de negativa känslorna. Och, liksom mina andra hundar som befunnit sig i en snarlik situation, varken blir rädda för mängden av främmande människor eller tunnebanor i rusningstrafik.
För att börja med det enklaste:
Vad är en "djurplågare" och vad är "djurplågeri"?
Mitt svar är att en djurplågare är en person som sätter en princip högre än en annan levande varelses hälsa. Men också att personen får ut någon känslomässig vinst av att plåga den andra levande varelsen. Som till exempel att njuta av att se den andra levande varelsens smärta eller förnedring. Till exempel en polis, soldat eller slaktare måste inte vara en som plågar eller utsätter den andra varelsen för smärta eller förnedring.
Det andra, svårare, är det som också Fredrik Steen tar upp: Får man som hundägare aldrig säga nej till sin hunds beteende?
Antag att du ser en vuxen person gå och dra i ett litet barns arm, samtidigt som barnet skriker av smärta och ropar att den vuxne är en kidnappare och pedofil. Skulle du då gå fram med din mobil eller smartphone för att skaffa bevis och lämna in dem till polisen eller lägga ut dem på nätet? Du kan ju tydligt se och förstå att barnet verkligen lider, och att den vuxna personen inte tar hänsyn till att den tillfogar barnet smärta och förnedring.
Det har länge pågått en debatt bl a om Cèsar Millan och hans teknik att lägga stryphalsbandet högt upp på hundens hals, så att det stramar åt kring nerverna där det gjort ont. Att det "gör ont", är det något som alltid och i alla situationer är fel?
I så fall måste man också tänka på att hunden ibland drar i kopplet, så att hunden får svårt att andas och flämtar ansträngt av stryphalsbandet. Ska man då skaffa ett flexi-koppel, så att hunden alltid får sin vilja igenom, hellre än att det plågas av halsbandet?
Jag själv anser att det är bättre med hot om "gränssättning" och hot om våld och smärta, hellre än att tillfoga hunden smärta. Om jag rycker till i stryphalsbandet, så ska det inte vara så kraftigt ryck att hunden får ont i halsen. Men att hunden känner att nu är det bäst att lugna ner sig.
Självklart ska man, långt innan dess, försöka använda ord och till och med godis som belöning, innan man börjar sätta kraft bakom orden. Så långt som att det inte får bli så att hunden belönar sig själv, genom att göra fel. Till exempel springer bort, för att få godis när den kommer tillbaka, efter fullbordat ifrågasättande av regler och begränsningar. Hunden tycker självklart att det är kul om du springer runt och jagar den med kopplet i båda händerna. Alternativet är att alltid ha hunden kopplad, så att man "aldrig gör fel". Men den hund som aldrig får leka och springa, blir ganska säkert snart både nedstämd och deprimerad. En hund som snart får det enda intresset att äta, och som snart blir överviktig och kan drabbas av artros, ledförslitning, och andra sjukdomar som hänger samman med dålig kondition och fetma.
Så, vad kan jag göra för att få ordning på min hund på Skanstulls tunnelbanestation?
Först och främst kan jag istället ta buss 4 till Fridhemsplan och byta till tunnelbana där. Eller ta buss Fyra åt andra hållet och ta Tvärbanan till Alvik och byta till tunnelbana där. Men båda dessa exempel menar jag är att undvika problemet och inte lära sig något nytt.
Ett liknande alternativ är att inhandla de nya halsbanden eller selarna. Antingen det som Cèsar Millans fru Illusion har givit namn åt. Eller de som brukar kallas för EasyWalk Professional. Här avbildat på hund: djurmaxi.se/hund-selar-easywalk-professional-pi-2321.html
Det fungerar så att när hunden drar framåt, så hamnar den istället på sidan.

Men detta problem med att hunden drar i kopplet, är, liksom i många andra sammanhang, tveeggat. Om du drar hunden i kopplet, och hunden har stryphalsband, så kan du göra hunden illa och i värsta fall orsaka skada i hundens hals och nacke, likt whip-lashskador.
Men om hunden drar i kopplet, så att du inte hinner bli beredd, så kan du och din kropp skadas. Lite likt "musarm" eller "tennisarm". En gång är ingen gång, men många ryck i samma muskler i din kropp kan orsaka "frozen shoulder": www.impingement.se/frozen-shoulder-frusen-skuldra.htm

Hjärtinfarkt känns igen bland annat på att du känner smärta som strålar ut från hjärtat och bröstet, ut mot vänster arm. Vid återkommmande smärtor, bör du söka upp vårdcentral eller akut, för att undersöka om du drabbats av en hjärtinfarkt. Hjärtinfarkt idag, drabbar också människor i unga år. Det bästa man kan göra, för att undvika hjärtinfarkt, är att kontakta läkare snarast möjligt.

Men om du dagligen låter din hund dra i kopplet när du håller det i vänstra handen, så kan det tänkas att smärtorna påminner om de smärtor som uppstår vid hjärtinfarkt. Andra orsaker, bör nämnas, är tobaksrökning, för mycket alkohol, fet och sockrad mat, dålig kondition, högt blodtryck, stress och dålig nattsömn.
Självklart kan din hund varken veta eller göra något åt detta. Men du kan hjälpa dig själv och din hund genom att lära hunden att inte dra i kopplet.

Så, i mångt och mycket håller jag med Fredrik Steen i det han skriver! Vi måste lära oss att tillrättavisa på rätt sätt! Det är tragiskt med hundar som avlivas, därför att deras ägare inte lärt sig att visa hunden vad som är tillåtet och otillåtet.
Och att aktivt motarbeta alla dessa myter och lösrykta citat som hörs lite då och då i hundkretsar. Om inte hundkursinstruktörerna lär ut till hundkursdeltagarna vad som är rätt eller fel, vem ska då lära dem det? Och, i så fall, vad har de då fått ut av sina pengar de betalade?

Läste i senaste numret av Brukshunden, en intervju med Cèsar Millan. Jag tror att många är direkt avundsjuka på honom. Om det funnes någon som vore duktigare än honom, så skulle med all säkerhet denna person också få sina TV-program över hela jordklo