Idag ringde en journalist från lokaltidningen Mitti Västerort, Stockholm. Han ville veta lite mer om Hundpartiet som parti och hur det eventuellt kan påverka kommunalvalet 2014. Jag svarade, helt allvarligt, att jag tror att det kan göra det. Jag röstade på Hundpartiet i kommunalvalet 2010. Ännu så länge ligger det väl lite på gränsen mellan skämt och allvar, men vi som bor här i Vällingby, Hässelby och Västerort vet att många lägenheter och hus ska byggas före år 2014. De som flyttar in har säkert tänkt sig att det är skönt och stimulerande att bo "naturnära" och då också ta promenader ibland, kanske med en ny familjemedlem: en hund.

Det finns två återkommande frågor som irriterar de som inte tycker om hundar eller tycker att hundarna tar för stort utrymme. Den ena frågan är den om att det faktiskt råder koppeltvång hela året. Den andra är att hundägarna faktiskt är skyldiga att plocka upp allt hundbajset efter sina hundar.

Det verkar som att hundexperter är lite försiktiga när frågan kommer upp om kopplingstvång. De verkar tycka i intervjuer eller egna kolumner att det är självklart att hundarna ska hållas kopplade. Men sedan när man läser om de övningar och den träning som de rekommenderar hundägarna att utföra med sina hundar, kommer snart övningen i vardagslydnad: Inkallning.

Då är frågan: Varför träna inkallning, om man har hunden kopplad?

Det finns en tolkning av lagen som finns med i vissa regelverk. Har man sådan lydnad på hunden att den följer sin ägare som om den vore kopplad, så behövs inget koppel. Samma sak med inkallningen. Kommer hunden på varje inkallning utan undantag, så behöver man inte ha hunden kopplad. Men hur ska man uppnå det resultatet, om hunden inte redan tidigare fått vara okopplad?

När det gäller hundbajset, så är det ett problem, eftersom så många människor störs av det. Om företrädesvis ungdomar sitter med skorna uppe på sitsarna i bussar och tunnelbanor, så finns risken att de har hundbajs på skorna som sedan fastnar  på andra människors ytterkläder.

Så vad skulle vara huvudfrågan för ett Hundpartiet?

Det väsentligaste är att hundägarna får utrymme för promenader och träning med sina hundar. Dels att det finns instängslade rastningsområden, där det inte finns vilt som hundarna kan jaga, inga joggare och ordnat med soppåsar för hundbajset. Helst bör det också finnas agilitybanor där hundarna får bättre motion och träning än att bara springa omkring och "läsa tidningen" dvs andra hundars lukter. Där bör det också finnas t ex vattenskål. Gärna också ett tak och en bänk.

En annan fråga är att fler och fler kamphundsblandningar föds, utan att någon tar riktigt ansvar för dem. Hundstallet tar emot flera, men vad kommer att hända med dem som ägaren inte bryr sig om och som inte kommer att möta Cèsar Millan som en räddande ängel?

Det är allmänt känt att varken Svenska Kennelklubben eller Svenska Brukshundsklubben är intresserade av blandraser. Den tidigare så aktiva Blandis, som försökte samla alla blandrashundar i samma klubb, är numera ett hundregister för blandrashundar.

Samtidigt bör man också påpeka att samhället tjänar mer och mer på Människans Bästa Vän. Hundartiklar i affärerna omsatte två miljarder kronor för något år sedan. Varje år utbildas det många hundinstruktörer. Även i gymnasieskolor finns det utbildningar till hundkonsulent och liknande. I Sverige har vi, som tur är, inga hundfabriker som säljer hundar vidare till djuraffärer. Här är det fortfarande mycket amatörer i ordets rätta betydelse, som älskar sina hundar och vill att de ska få det så gott de kan under sina korta levnadsdar.

Hovjägmästare Adolf Patrik Hamilton (1852 - 1910) fick den svenska jakthunden Hamiltonstövare uppkallad efter sig. Han grundade Svenska Kennelklubben den 13 december år 1889, initialt för jakthundar (svenska Wikipedia). Det är alltså då begreppet "renrasig hund" bildas. Senare har Internationella Kennelklubben fört vidare uppfödning av raser över hela världen. I de flesta fall har hundraserna beskrivits exteriört och interiört. Man kan också förenklat kalla det för "utseende" och "beteende".

Många uppfödare av speciella raser är mycket stolta över hur de själva har hjälpt till med att hålla rasstandarden vid god hälsa.

Hundpartiet skulle ha störst betydelse, tror jag, genom att fungera som en ambassadör mellan djurvärld och människovärld.